Bakgrund

Burma styrs sedan 1962 av en av världens mest brutala militärjuntor. Tvångsförflyttning, slavarbete, rekrytering av barnsoldater och andra grova brott mot mänskliga rättigheter är vanligt förekommande. Fattigdomen är utbredd och all politisk opposition tystas systematiskt. Särskilt utsatta är de etniska minoritetsgrupper som lever längs landets gränser. Många har tvingats fly och lever under svåra förhållanden i flyktingläger i Thailand, Indien och Kina. Landets mest framstående oppositionspolitiker, Nobels fredspristagaren Aung San Suu Kyi, har suttit i husarrest under 13 av de senaste 19 åren.

Bakgrund BurmaTrots att ifrågasättande av regimen är förenat med enorma risker har folket i Burma vid flera tillfällen mobiliserat sig till massprotester mot juntans vanstyre av landet och brott mot mänskliga rättigheter. 1988 skedde en rad protester som kulminerade i landsvida demonstrationer den 8 augusti 1988. Regimen bemötte folkets protester med brutalt våld, 3000 människor sköts till döds på gatorna. Under åren som följde arresterades tusentals ledande aktivister och oppositionspolitiker, och långt fler tvingades fly landet. Många av dagens politiska fångar i Burma fängslades för första gången under denna period och flera har suttit inlåsta merparten av de 20 år som gått.

Massprotester kunde igen skådas runt om i Burma under hösten 2007 då landets munkar tog täten i den så kallade Saffransrevolutionen. Hundratusentals människor tog mod till sig att öppet visa sitt missnöje med regimen. Återigen öppnade juntan eld, demonstranter sköts på gatorna och ledande aktivister och oppositionspolitiker fängslades. Antalet politiska fångar nästintill fördubblades, och idag sitter över 2100 politiska fångar i Burmas ökända fängelser.

Isolering och tortyr

Under hösten 2008 dömdes hundratals av de aktivister som deltog i Saffransrevolutionen till ofattbart långa fängelsestraff, upp till 104 år. Efter att ha fått sina domar omplacerades många till fängelser runt om i landet, flera dagars resa från sina familjer. Detta innebär inte bara ytterligare psykiskt lidande för fångarna och deras familjer, utan också allvarliga hälsofaror för fångarna som i hög grad är beroende av mat och medicinleveranser från familjemedlemmar.

Bakgrund BurmaVillkoren i Burmas fängelser är fruktansvärda och fångarna utsätts för fysisk såväl som psykisk tortyr. Metoderna må variera från fall till fall och fängelse till fängelse, men det är uppenbart att användandet av tortyr sanktioneras och beordras uppifrån. Tortyren används inte minst under förhör för att tvinga fram ”erkännanden” och angiveri, men också kontinuerligt för att bryta ned fångarnas mod och moral.

Under de senaste månaderna har de ledande aktivisterna helt och hållet nekats fängelsebesök. Många förvaras i isoleringscell, förvägras ordentligt med mat, läkarbesök och utomhusvistelser. Genom den totala isoleringen försöker regimen knäcka dem mentalt och många politiska fångar uppges lida av psykiska problem.

Situationen för vissa politiska fångar är till och med livshotande. Detta påvisades inte minst av två tragiska dödsfall under december 2008, då en politisk fånge begick självmord och en annan avled i tuberkulos. Totalt har 138 politiska fångar dött i Burmas fängelser och risken att fler går samma öde till mötes är överhängande. Omvärlden måste se till att detta inte sker!

Annonser



%d bloggare gillar detta: